אָנהייב

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Jiddisch[redigera]

Substantiv[redigera]

אָנהייב (onheyb) m

  1. början, start, begynnelse
    Varianter: אָנהויב‎ (onhoyb)
    Etymologi: Av verbet אָנהייבן‎ (onheybn, "börja").