B

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Β.

Tvärspråkligt[redigera]

Tecken[redigera]

B
U+0042
LATIN CAPITAL LETTER B

B

  1. bokstav i det latinska alfabetet; "stor bokstav" eller versal, med motsvarande gemen ("liten") variant b
  2. kemiskt beteckning för grundämnet bor
  3. Belgiens nationalitetsmärke

Svenska[redigera]

Tecken[redigera]

B
  1. (SAB) allmänt och blandat
    Meronymer: Ba, Bb, Bd, Be, Bf, Bg, Bh, Bi, Bk, Bl, Br, Bs, Bu, Bv
  2. (detaljplan) kvartersmark reserverat för bostäder

Adjektiv[redigera]

B

  1. indikerar att någon eller något är på andra plats i rangordningen, mindre framstående
    Antonymer: A
    Användning: Ofta i sammansättningar.
    Sammansättningar: B-aktie, B-lag
    Se även: plan B
  2. indikerar att någonting är tråkigt
    Etymologi: Kommer av engelskans boring
    Det här är så B!

Substantiv[redigera]

B

  1. ett betyget i många betygssystem
    1. (2011–) näst högsta betyget i det nuvarande svenska betygssystemet
      Kohyponymer: A, B, C, D, E
    2. (1897–1962) ett betyget i ett äldre svenskt betygssystem; bättre än BC, sämre än Ba
      Synonymer: godkänd
      Kohyponymer: A, a, AB, Ba, B, BC, B?, C
    3. (1820–1897) näst högsta betyget inom svenska läroverk
      Synonymer: godkänd insikt
      Kohyponymer: A, B, C, D
    4. (1820–1897) näst högsta betyget i uppförande inom svenska läroverk
      Synonymer: jämnt och stadgat uppförande
      Kohyponymer: A, B, C, D

Engelska[redigera]

Förkortning[redigera]

B

  1. (schack) förkortning för bishop

Substantiv[redigera]

B

  1. (musik) h

Tyska[redigera]

Förkortning[redigera]

B

  1. förkortning för Berlin
  2. förkortning för Beobachtung
    Sammansättningar: B-Patrone (Beobachtung Patrone)