Diskussion:agera

"Agerande" besläktat ord? Javisst, det är presensparticipet...? \Mike 7 januari 2007 kl. 17.36 (CET)

...som enligt tidigare diskussioner bör ha egna artiklar med självstående definitioner. Men det var nog främst substantivet agerande som jag tänkte på när jag la till ordet. ett agerande, flera ageranden, det agerandet, de agerandena. ~ Dodde 7 januari 2007 kl. 17.42 (CET)

Jo, det frågasätter jag inte. Bara att just presensparticipet av "agera" behöver nämnas under en egen rubrik: såvitt jag förstår kan i stort sett alla presensparticip användas antingen som adjektiv eller substantiv: "en leende flicka" / "ett vackert leende" o.s.v. Frågan är om vi ska rekommendera en "besläktade ord"-rubrik för samtliga verb vars presensparticipform kan användas som just ett substantiv - jag tror det blir många... \Mike 7 januari 2007 kl. 17.50 (CET)

Har ingen koll på hur många, och förstår inte hur det kan bli för många. Om orden ska ha sina egna artiklar vilket vi har kommit fram till, och orden är nära besläktade, så bör ju de besläktade artiklarna länka till varandra. Det är väl hela vitsen med länkningarna. Jag kan inte så jättelätt komma på jättemånga substandiviserade verb med -ande och -ende, men de är iallafall inte samtliga. Att substantivet sammanfaller i stavning med participet så är det ju inte denna länk som avses i den eventuella böjningsmallen. Liksom i andra hänseenden så länkar vi flera gånger i en artikel till ord, om det är så att de länkas av olika anledningar. ~ Dodde 7 januari 2007 kl. 18.13 (CET)

Sitter nu och roar mig med att undersöka presensparticipen av de verb vi hittills använt i denna tråd (detta inlägg oräknat) och kommer fram till följande:

agerande

finns som substantiv

besläktande

möjligt att använda som substantiv, i den mån detta particip öht används

varande

definitivt ett substantiv

bör

(ngt slags) hjälpverb, som jag tror helt saknar particip

havande

(är tveksam...)

självstående

ej som substantiv

tänkande

finns som substantiv

läggande

finns som substantiv

(i)frågasättande

finns som substantiv

behövande

ej som substantiv

nämnande

ej som substantiv

förstående

ej som substantiv

kunnande

finns som substantiv

användande

finns som substantiv

leende

finns som substantiv (som sagt :)

rekommenderande

ej som substantiv

troende

finns som substantiv

blivande

finns som substantiv

(ska)

(ngt slags) hjälpverb, som jag misstänker helt saknar particip

kommande

finns som substantiv (men måhända väldigt ovanligt: på två sidor googlar på "kommandet" var två träffar *inte* stavfel av kommandot); (i sammansättningar mycket vanligare med -komst)

länkande

finns som substantiv

avseende

finns som substantiv

Σ: 22 verb; varav 2 hjälpverb utan (uppenbar) particp, 2 "vanliga" verb där jag tvivlar på huruvida participet finns, 1 som jag inte vet om det skulle kunna användas som substantiv i alla betydelser. Återstår 17 verb, av vilka jag påstår att för 12 så kan participformen användas som ett substantiv, medan de 5 övriga på sin höjd kan användas för att beteckna något slags substantifierat adjektiv (den som rekommenderar/nämner/behöver/etc)

Jag antar även att vi i konsekvensens namn bör skriva upp perfektparticipformerna som "besläktade ord"? De bör ju också ha egna definitioner då de är adjektiv....

Dock förstår jag inte riktigt vad du menar med att "Att substantivet sammanfaller i stavning med participet så är det ju inte denna länk som avses i den eventuella böjningsmallen."? Om jag ska jämföra med adjektiven, så gäller ju att adjektivens komparativ-plural sammanfaller med (samtliga) komparativ-singular-former, vad säger det om att använda flera länkar? Eller menar du att det finns någon sags principiell skillnad mellan substantiv- och adjektivvarianter av particip, som gör att adjektiven kan ses som böjnngar av verbet, medan substantiven inte kan göra så? \Mike 7 januari 2007 kl. 19.08 (CET)