Diskussion:heterotematisk

Historik

Ordet har åtminstone använts sedan 1973, eftersom SAOB under uppslaget suppletiv ger följande citat från Olof Thorell, Svensk grammatik. Stockholm 1973:

Ett paradigm kan innehålla två eller flera stammar. En sådan böjning kallas heterotematisk eller, om stammarna saknar etymologiskt sammanhang, suppletiv böjning.

(Det fanns vidare som rödlänkad sammansättning av hetero-, varför jag förmodar att det är belagt från flera håll, även om jag aldrig har sett det förut.)

Min förklaring av ordet betydelse är naturligtvis litet osäker, eftersom den enbart bygger på min tolkning av detta citat. Jag vågar mig inte heller på att exemplifiera. (Jag misstänker att gå kunde vara ett exempel, eftersom vissa former, som perfektparticipet gången, väl snarare är bildade på stammen gång- än på stammen gå-, men dessa två stammar torde ha ett rätt starkt etymologiskt sammanhang; men det skulle vara litet för mycket "egenforskning" att tillföra det exemplet nu.) Jörgen B (diskussion) 8 januari 2019 kl. 15.32 (CET)

@JoergenB: Jag hittar några källor som definierar ordet: Svensk ordbok, Den Store Danske Encyklopædi, Nya ordhandboken, Nordisk familjebok, Salmonsens konversationsleksikon. Alla de definitionerna motsäger exempelmeningen. Enligt dessa källor verkar suppletiv vara helt synonymt med heterotematisk.Jonteemil (diskussion) Ps. använd gärna {{@}} vid svar 8 januari 2019 kl. 17.38 (CET)

@Jonteemil: De verkar åtminstone att motsäga min tolkning av exempelmeningen. (Jag förutsätter - liksom väl du - att betydelsen av heterotematisk bör vara densamma i svenskan och danskan.) Samtliga exempel du gav saknar dock påståendet att stammarna måste vara "etymologiskt obesläktade", medan de två belägg SAOB ger för suppletiv verkar att framhålla detta.

En tänkbar möjlighet vore därför också att heterotematisk vore ett bredare begrepp än suppletiv, så att det senare vore synonymt med ungefär heterotematisk med användning av dessutom obesläktade stammar. Jag ser dock att den rätt kände språkforskaren w:Björn Collinder inte ens tar upp termen suppletiv i Nya ordhandboken, vilket indirekt väl snarare talar för din tolkning.

OED upptar varken heterothematic, homothematic, eller någon liknande term. Om suppletive skriver de: "replacing, and unrelated to, a missing form in a paradigm", vilket väl rätt explicit understryker att formerna förutsättes sakna etymologiskt sammanhang.

heteroklitisk finns i SAOB, Svensk ordbok, Den Store Danske, Nya ordhandboken (samma uppslag som ovan), Ugglan, men inte i OED. Salmonsen upptar ej ordet, men väl heterokliton, som också Den Store Danske Encyclopædi verkar att uppfatta som "grundordet". (Här misstänker jag dock att det kan finnas en skillnad mellan svenskt och danskt språkbruk.) Som du kan se varierar dock förklaringarna av heteroklitisk/heterokliton något; ibland liknar de mer dem för det allmännare begreppet, och ibland det snävare med "etymologiskt besläktade former" (som den latinska klassiska r/n-stammen femur/femina, eller det betydligt modernare danska mennesker/menneskene).

Jag följde också hänvisningen i Ugglan till uppslagsordet böjning, där G. R. G:son Berg (vem var det?) anger heteroklitisk och heterotematisk som synonymer, och ger en förklaring som närmast anknyter till det generella begreppet, medan däremot hans exempel (han, hon, honom och henne) ju endast innehåller etymologiskt besläktade stammar.

Slutsatser: Språkbruket verkar något vacklande, vilket inte gör det lättare för oss. Jag tar emellertid bort påståendet att heterotematisk bara skulle användas för etymologiskt besläktade stammar. Möjligen finns det fog för att ge två betydelser, en allmännare och en inskränktare; fast jag ger inte mig på det. Termen heteroklitisk verkar ungefär lika etablerad som de andra termerna, men också den med vacklande språkbruk. Jörgen B (diskussion) 13 april 2019 kl. 19.29 (CEST)