Diskussion:hitta på

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hitta, finna, påträffa[redigera]

Jag har alltså hört någon variant där formuleringen "Hitta på" används ungefär i betydelsen "hitta, finna, påträffa", där på verkar användas mest i förstärkande syfte, ungefär som i skillnaden mellan "tappa" och "tappa bort". Antagligen är det en dialektal variant, men osäker på i vilka områden det är vanligt. Min källa bodde i Örebro, men vet inte var han är uppvuxen. Och så såg jag på något polisprogram på TV någon polis som sa "Gärningsmannen är på fri fot. Det är ingen vi har hittat på." Han hade inga påtagliga dialektdrag i övrigt, förutom i den formuleringen. Det är alltså inte samma sak som när på används som en ren preposition, som i "Karta för att hitta på området." Dock hade jag svårt att hitta exempel när jag försökte googla. Förutom likartade formuleringar i SAOB, så hittade jag bara något blogginlägg från 2013, som verkade borta från Internet. [1] Wakuran (diskussion) 22 oktober 2017 kl. 20.03 (CEST)[svara]

@Wakuran: Intressant. Jag är själv från Örebro, men känner inte igen denna betydelse. Från SAOB ser jag följande, som verkar relevant:
  • HITTA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ l. OPPÅ. jfr PÅHITTA.
    • 1) (†) till 1: (händelsevis) påträffa, hitta (ngt l. ngn). Två Skogs-Gudinnor, som hittade på Barnet
    • 3) (vard.) till 2: finna, komma över, få tag i (ngt, äv. ngn som man sökt efter) Dock hafver jag nu hittat på en slags olja, som mig mijke lijsar. Nu gäller det att hitta på ett ställe, där man kan vada över bäcken.
  • PÅHITTA
    • 1) (numera föga br.) påträffa l. anträffa l. upptäcka l. hitta (ngt l. ngn); särsk. dels i fråga om påträffande av ngt l. ngn som man söker l. letar efter (stundom liktydigt med: få tag i, få rätt på), dels i fråga om påträffande som äger rum av en händelse l. oväntat (stundom liktydigt med: stöta på l. råka på); jfr HITTA, v. 1, 2, HITTA PÅ 1, 3.
//Skal 3 november 2017 kl. 19.36 (CET)[svara]