Diskussion:hopp

Äe hopp en interjektion? Eller är det en variant av imperativformen? Eller kanske ett ljudhärmande ord? Åååh, hopp! tänker jag på... Det kan man ju säga till båda sig själv, och till andra.

Eller är det bara en konstig användning av substantivet hopp? -Moberg 27 november 2007 kl. 19.35 (CET)

Jag vet inte med andra dialekter, men häromkring kan man använda hopp som imperativ. "Hopp in i bilen nu då!" Men å andra sidan så *skulle* det kunna vara kopplat till att många -ar-verb i rikssvenskan häromkring kan bli till -er-verb (det ses väl såvitt jag vet som väldigt dialektalt, och jag tror att de flesta undviker det) men då förlorar man även -a:et i imperativ.

Men ditt exempel är jag ny inför. Det är inte så att det är en kortform av "hoppsan"? Eller, jag vet inte om jag riktigt förstår vad som sägs i ditt exempel ens :) \Mike 27 november 2007 kl. 19.54 (CET)

hehe ne kanske inte så bildligt exempel, men typ, man kan säga det när man hoppar, eller när någon annan ska hoppa, till exempel en hund i en sån där hund-hinderbana eller när man hoppar hopprep. -Moberg 27 november 2007 kl. 20.08 (CET)

:) Nä, det vet jag inte vad det är för ordklass, heller... Om det är imperativ så finns det uppenbarligen två varianter av imperativen för vissa verb, t.ex. "stopp!" eller "halt!"... även där ges det "vanliga" infinitivet med -a. Så jag tror vi kan utesluta "ljudhärmande". \Mike 27 november 2007 kl. 20.34 (CET)

Fast samtidigt, stoppa och halta, de är väl transitiva , och i imperativformen (med -a) känns det som att de måste ta objekt (åtminstone stoppa). Däremot känns det som att formerna halt! och stopp! blir intransitiva. Hoppa är ju intransitivt från början så... Still! vet jag inte riktigt häller vart det bör räknas... hmm, någon likhet med tyst!? -Moberg 27 november 2007 kl. 20.41 (CET)

(red.konfl) Att ett ord är ljudhärmande betyder väl inte att det inte kan vara en injektion, gnägg! kvack! schack! hej! Alla är väl interjektioner. Nog passar väl även "hopp" in i den samlingen? "hopp, utropade han, och hoppade över staketet". I fallen "hopp in i bilen nu ungar" "rulla rulla liten bulla å skjuts in i ugnen!" är det å andra sidan frågan om en variant av imperativformen, precis som Mike säger. Min gissning är att det snarare är talspråkligt än dialektalt. Vissa människor kanske säger på det här sättet mer än andra och det kanske förekommer mer i vissa dialekter än andra, det vet jag inte. Jag tror inte att det har med omvandling av -ar-verb till -er-verb i vissa dialeter att göra. ~ Dodde 27 november 2007 kl. 20.46 (CET)

Stopp! och halt! ser jag också som tveklösa interjektioner, medan stoppa är imperativ. Möjligen talspråkligt "stopp' upp nåt dä' bak, vet' ja" som imperativ. Imperativ av interjektionen "halt" är två ord, "gör halt". Imperativet "halta!" betyder något helt annat. Still! har jag nog inte hört, bara "sitt/stå still(a)!" Men still(a) det här fallet är väl snarare ett rent (sätts)adverb. (NEO förklarar uppslagsordet "still" med "stilla" och anger båda som adverb) ~ Dodde 27 november 2007 kl. 20.55 (CET)

Hmm jo men jag skulle tänka mig en gisslansituation där den "elake", som har bestämt regler för gisslorna, skriker åt dem när de rör sig, Still!. Kanske en förkotrning av sitt/stå still iofs, och det betyder att det blir adverb alltså? ... tyst! då? Är det en kortform av var tyst? också adverb? adjektiv? -Moberg 27 november 2007 kl. 22.15 (CET)

"schack" är inte ljudhärmande.... även om det torde vara en interjektion (förutom ett substantiv, förstås). "Imperativ av interjektionen"? Imperativ är en verbform; det är inte så att du menar att "gör halt" är imperativet av verbet "göra halt", vilket är det verb som i sin tur gett upphov till interjektionen? Nå, jag blir mer och mer säker på att "hopp", "halt", "still", "stopp" etc. i dylika fall som här diskuterats, är interjektioner. Men då borde det alltså vara så att det finns en speciell klass interjektioner som är besläktade med verbens imperativformer. Finns händelsevis ett speciellt namn för sådana interjektioner? (Exempel på interjektioner som inte verkar vara baserade på/besläktade med något verb är "ut!" [från prepositionen], och gissningsvis även "käft!" [från substantivet - här har ju motsvarande verb - käfta - en helt annan innebörd]). \Mike 27 november 2007 kl. 22.31 (CET)

Hmm upp! och ner! och andra riktningar kan väl nästan också sållas till interjektionerna bredvid "ut" och "käft". -Moberg 27 november 2007 kl. 23.05 (CET)

Angående gisslansituationen kan jag lika väl tänka mig den "elake" säga "stilla!". Still och stilla kan således vara såväl adverb som interjektoner. I uttrycken "Sitt/stå still/stilla" är hela uttrycket ett tror jag man kan kalla partkelverb och still/stilla tror jag att kan kalla verbpartiklar. Verbpartiklar är oftast adverb eller prepositioner enligt NEO:s uppslagsord "partikel". Tyst är ett adjektiv eftersom "vara" är ett hjälpverb. "Vara tyst" liknar ett partikelverb till formen, men jag är tveksam eftersom tyst knappast är en verbpartikel. Men jag skull vilja påstå att motsvarande verb för interjektionen "tyst!" är just "vara tyst", ja. Verbpartiklar och partikelverb är inte min starka sida så ta mig inte för mina ord om vad jag skriver om det.

Med "imperativ av interjektionen" menade jag förstås "motsvarande imperativ för interjektionen". Jag menade inte att lägga nån värdering i vilket som givit upphov till vad. Interjektionen "Ut!" kan man väl se motsvara partikelverbet "gå ut" och interjektionen "käft! / käften!" motsvara partikelverbet "hålla käft / hålla käften". Så jag ser inte att just dessa två exempel skulle utgöra något undantag. Nej, schack är inte ljudhärmande; vad jag sa var att om ett ord är ljudhärmade eller inte, inte har med vilken ordklass det blir att göra. ~ Dodde 27 november 2007 kl. 23.14 (CET)

Ja, det är rätt många ord som inte traditionellt räknas till ordklassen interjektioner, men som beroende på omständighet även kan vara interjektioner. Till familjemedlem om volym på stereon: höj! sänk! När mor lägger för mat på tallriken: mer!, mindre!, I en bil: (sväng) vänster!, höger! (Däremot tveksam till "sakta ner!, gasa!" som verkar vara rena imperativ, har jag fel?)

Vad jag funderar på är om det är så att om "interjektionen" är ett verb så kallas det för imperativ, annars för interjektion? Något som talar emot det? ~ Dodde 27 november 2007 kl. 23.24 (CET)

Det sista vet jag inte om jag tror riktigt på, om man tänker på "stoppa!"/"stopp!". Som sades tidigare, så är - om de båda är imperativ - det senare imperativet av en intransitiv betydelse. Men kan infinitivet "stoppa" ha en intransitiv betydelse? Kan "stoppar" vara intransitivt? Eller är "stopp!" imperativet av ett verb i en (intransitiv) betydelse som endast kan användas i en enda form - imperativet? \Mike 27 november 2007 kl. 23.34 (CET)

Jag pratade men min lärare, han sa att stopp var imperativ, sen förstod jag inte vad han menade om det var samma verb eller inte som stoppa, antagligen var det det. -Moberg 28 november 2007 kl. 16.55 (CET)

Schacka mig! Okej, schack! Stoppa mig! okej, stopp! Reta mig! okej, ret! De två första funkar, men inte den sista. Jag har svårt att se stopp! som imperativ, mer än i talform: "stopp' tåget, vet'ja!", men i skrift "stoppa tåget!" i imperativ. Endast stopp! är ju ett utropsord och därför en interjektion. När är "stopp" inte ett utropsord i skrift, menar ni? Vad jag menar är att stoppa är imperativ av verbet, och att stopp är motsvarande interjektion. Långt ifrån alla verb har en motsvarande interjektion på det här sättet. ~ Dodde 29 november 2007 kl. 01.26 (CET)