Diskussion:storebror

s- lillebror, pl- lillebröder, s- lillasyster, pl- småsystrar, s- lillasyskon, pl- småsyskon, s- storasyskobm, pl- storasyskon, s- storasyster, pl- storasyster, -s- storebror,... borde det inte heta storabröder som plural brukar vara för adjektiv? Och kan man säga lillasystrar? Och i såfall lillabröder? Tål att tänka på... ~ Dodde 17 februari 2007 kl. 19.12 (CET)

Jag tycker att "storabröder" låter totalt fel (stora bröder går dock bra, men det är något annat). Jag tror att det beror på att dels är plural av liten/lilla/lille "små" och dels det är maskulinum så blir det på sin höjd "lillebröder" (om man ska pluralböja adjektivet också). Notera att "lilla" (ursprungligen, ivf, det finns ju en del som har skippat maskulin-e:ena helt och hållet) endast användes i femininum - ej i plural - så att den formen ska överhuvudtaget inte kunna ta sig in i böjningarna av "lillebror".

Däremot kan man fundera på hur det kommer sig att det är de bestämda formerna av adjektiven som har bildat sammansättningarna. Varför inte "liten + bror/syster"? \Mike 17 februari 2007 kl. 19.45 (CET)

Skulle bara lägga in en sak jag glömde: visst kan man säga "lillasystrar" - det är vad jag anser vara det korrekta. Det tolkar jag som femininum, så "lillesystrar/lillesyster" fungerar inte för mig... Och ja, jag anser att mallen ger korrekta böjningar. \Mike 17 februari 2007 kl. 20.04 (CET)

Böjningsmallen stämmer med hur jag hade böjt ordet. /Jiiimbooh 17 februari 2007 kl. 19.52 (CET)

Vad jag är ute efter är ett resonemang som är logiskt hållbart för samtliga former... Kan samtliga dessa vara accepterade?

lillasyskon lillasyskonet lillasyskon/småsyskon

lillebror lillebrodern lillebröder/småbröder

storebror storebrodern storebröder/storabröder

lillasyster lillasystern lillasystrar/småsystrar

storasyster storasystern storasystrar

Det som är roligt är att storebröder är 10 gånger vanligare än storabröder, medan småbröder är 10 gånger vanligare än lillebröder....

Frågan är också om inte brodern/bröder/bröderna är böjningar av broder snarare än av bror. Brorn brorna osv existerar men är inte så vanligta. NE anger bror som oböjligt, men hänvisar till broder som kan böjas. ~ Dodde 17 februari 2007 kl. 20.08 (CET)

Jag påstår nog att "storabröder" är den enda av ovanstående som inte är acceptabel. Men ok, nu ser jag vad du menar: vi accepterar att lille/lilla pluraliseras till små, men att store inte kan pluraliseras till stora... (Eller har man tidigare gjort skillnad mellan maskulinum och femininum även i plural???) Hm, nej, varför det är så har jag inget förslag på svar på ens...

Och ja, (lille)bror torde vara en sammandragning av (lille)broder - den senare tas till i böjningar. \Mike 17 februari 2007 kl. 20.27 (CET)

Ja precis så menar jag (ang. storabröder). Men varför är inte storabröder acceptabel om nu småsystrar, småbröder och småsyskon är det? ~ Dodde 17 februari 2007 kl. 21.46 (CET)

Ett sätt att ta reda på det vore antagligen att studera gammal svenska: Gjordes skillnad på genus, även i plural? Några snabba googlar hittar åtminstone två oberoende träffar på frasen "de gamle männen" - båda från sent 1800-tal/tidigt 1900-tal. Det skulle kunna vara så att "storebröder" är en form som stelnat under en tid då inte bara singular, utan även plural maskulinum gavs av "store". Då skulle å andra sidan formerna av "små" mycket väl ha kunnat vara helt oberoende av genus... \Mike 17 februari 2007 kl. 22.12 (CET)

Det verkar som om små- (plural av liten) är ett vanligt förled även i singular (småstad, småsak) medan motsvarande förled saknas för stora- (plural av stor), varför det är rimligt att både småsystrar och lillasystrar funkar, medan storebröder funkar men inte storabröder. Så var det (åtminstone lite) utrett... ~ Dodde 27 februari 2007 kl. 12.44 (CET)