Elin

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även elin.

Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
Elin

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Elin 
utrum Singular
Nominativ Elin
Genitiv Elins

Elin

  1. ett kvinnonamn[1]
    Etymologi: Ett helgonnamn av grekiskt ursprung, belagt i svenskt namnskick sedan tidig medeltid, som fornsvenska Elin med fler former, en svensk form av fornsvenska Helena. Helena var namnet på kejsar Konstantin den stores moder, som avled omkring år 330 e.Kr. och därefter dyrkats som helgon. Namnet fick ökad spridning i Norden efter Elin från Skövdes helgonförklaring[2] år 1164.
    Se även: Eli, Elina

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Elin 
Singular
Nominativ Elin
Genitiv Elins

Elin

  1. ett kvinnonamn[3]

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Elin f

  1. ett kvinnonamn
    Etymologi: Ett helgonnamn av grekiskt ursprung, belagt i svenskt namnskick sedan tidig medeltid, en svensk form av fornsvenska Helena. Helena var namnet på kejsar Konstantin den stores moder, som avled omkring år 330 e.Kr. och därefter dyrkats som helgon. Namnet fick ökad spridning i Norden efter Elin från Skövdes helgonförklaring[4] år 1164.
    Varianter: Elena, Elina, Elna, Helena, Helin, Helina, Hælin, Ælin, m.fl.

Källor[redigera]

  1. Statistiska centralbyrån (2020) Namn – nyfödda flickor 2019, topp 100 Elin på plats 62.
  2. (1967) Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Personnamnskommitté: Sveriges medeltida personnamn (SMP), 1:a häftet
  3. Statistisk sentralbyrå: Mest brukte jentenavn. 1880-2020 Läst 2021-02-16. Namnet Kristin var det femte vanligaste flicknamnet i Norge åren 1974-75, för att sedan minska i popularitet och falla ur topp tio-listan år 1977.
  4. (1967) Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Personnamnskommitté: Sveriges medeltida personnamn (SMP), 1:a häftet