Können

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Können 
neutrum Oräknebart
Nominativ das Können
Genitiv des Könnens
Dativ dem Können
Ackusativ das Können

Können n

  1. kunnande