Mangel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även mangel.

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Mangel 
maskulinum Singular Plural
Nominativ der Mangel die Mängel
Genitiv des Mangels der Mängel
Dativ dem Mangel den Mängeln
Ackusativ den Mangel die Mängel

Mangel, m

  1. (inte i plural) brist, frånvaro
    Sammansättningar: Kapitalmangel, Lehrermangel, Mangelberuf, Nahrungsmangel, Sauerstoffmangel
    Besläktade ord: mangeln
  2. fel, defekt
    Besläktade ord: mangelhaft
  3. (juridik) brist


Böjningar av Mangel 
femininum Singular Plural
Nominativ die Mangel die Mangeln
Genitiv der Mangel der Mangeln
Dativ der Mangel den Mangeln
Ackusativ die Mangel die Mangeln

Mangel, f

  1. mangel
    Besläktade ord: mangeln