Ohr

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Ohr 
neutrum Singular Plural
Nominativ das Ohr die Ohren
Genitiv des Ohres
Ohrs
der Ohren
Dativ dem Ohr den Ohren
Ackusativ das Ohr die Ohren

Ohr n

  1. (anatomi) öra
    Synonymer: Gehörorgan
    Er muss ein gutes Ohr haben, er hat alles gehört.
    Han måste ha ett bra öra, för han har hört allt.
    Etymologi: Från fornhögtyska öra (som även är den svenska formen) som kommer från germanska auson, som i sin tur kommer från indoeuropeiska h₂ous. Jämförbart med grekiska οὖς, latinska auris och ryska yxo.
    Sammansättningar: Eselsohr, geöhrt, Mittelohr, Öhr, Ohrenärztin, Ohrenarzt, ohrenbetäubend, Ohrfeige, ohrfeigen, Ohrenschmalz, Ohrensessel, Ohrenschmerzen, Ohrring, Ohrschmuck, Ohrwurm, Seeohr