aferô

Urgermanska

Substantiv

*aferô m

1. den som är senare eller följande: avkomma; ättling; efterföljare

   Etymologi: Av äldre urgermanska *aferâ, av förgermanska *áperô, av urindoeuropeiska *h₂éperō

   Besläktade ord: *aƀ, *aƀisōną, *aƀisōndz, *aƀisōþaz, *aƀjōną, *aƀjōndz, *aƀjōþaz, *aƀjô, *aƀjǭ, *aƀuhaz, *aferą, *aftai, *aftanǣ, *after, *afteraz, *afti, *aftrą, *aftumistaz, *aftumô, *fanǣ

Böjningar

an-stam
	Maskulinum
	Singular	Plural
Nominativ	*aferô /ˈɑ.ɸe.rɔːː/	*aferaniz /ˈɑ.ɸe.rɑ.niz/
Vokativ	*aferô /ˈɑ.ɸe.rɔːː/	*aferaniz /ˈɑ.ɸe.rɑ.niz/
Ackusativ	*aferanų /ˈɑ.ɸe.rɑ.nũ/	*aferanunz /ˈɑ.ɸe.rɑ.nunz/
Genitiv	*afiriniz /ˈɑ.ɸi.ri.niz/	*aferanǫ̂ /ˈɑ.ɸe.rɑ.nɔ̃ːː/
Dativ	*afirini /ˈɑ.ɸi.ri.ni/	*aferammaz /ˈɑ.ɸe.rɑm.mɑz/
Instrumentalis	*afirinǣ /ˈɑ.ɸi.ri.nɛː/	*aferammiz /ˈɑ.ɸe.rɑm.miz/

Omvandlingar

• Urvästgermanska: *aferā
  • Fornengelska: eafera, eafora
  • Fornlågfrankiska: *avaro
    • Medelnederländska: aver
      • Nederländska: aver (i uttrycket van aver te aver ("från ättling till ättling; från generation till generation"))
  • Fornsaxiska: avaro
• Uröstgermanska: *aferā
  • Gotiska: 𐌰𐍆𐌰𐍂𐌰 (afara)