ak

Vepsiska

Substantiv

ak

1. maka, fru

Turkiska

Adjektiv

ak

1. vit
2. (bildligt) ren
3. (bildligt) ärlig
4. (bildligt) bekväm

Urgermanska

Konjunktion

*ak

• uttal: /ˈɑk/

1. ack; medan; emellertid

   Etymologi: Av äldre urgermanska *ak, av förgermanska *age, av urindoeuropeiska *h₁oge

   Se även: *auk

Omvandlingar

• Urvästgermanska: *ak
  • Fornengelska: ac, ah, oc
    • Medelengelska: ac, ach, ah, ak, auch, auȝ, auh, oc, occ, ok
      • Engelska: ac (åldrigt), ake (åldrigt)
      • Lågskotska: ac
  • Fornfrisiska: āk
    • Västfrisiska: ek
  • Fornhögtyska: oh
    • Medelhögtyska: och
  • Fornsaxiska: ak
    • Medellågtyska: ach
      • → Fornsvenska: akh
        • Svenska: ack (åldrigt)
• Uröstgermanska: *ak
  • Gotiska: 𐌰𐌺 (ak)