anemi

Svenska

Substantiv

Böjningar av anemi	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	anemi	anemin, åld. anemien	anemier	anemierna
Genitiv	anemis	anemins, åld. anemiens	anemiers	anemiernas

anemi

1. (medicin) tillstånd där blodets förmåga att ta upp och transportera syre är nedsatt på grund av brist på fungerande röda blodkroppar

   Anna led av anemi.

   Synonymer: blodbrist (vardagligt, inte bokstavligt korrekt)

   Besläktade ord: anemisk

Översättningar

tillstånd där blodets förmåga att ta upp och transportera syre är nedsatt

• danska: blodmangel ^(da)
• engelska:
  • amerikansk: anemia ^(en)
  • brittisk: anaemia ^(en)
• finska: anemia ^(fi)
• franska: anémie ^(fr) f
• grekiska: αναιμία ^(el)
• isländska: blóðleysi ^(is) n
• italienska: anemia ^(it) f
• japanska: 貧血 ^(ja) (hinketsu)
• polska: anemia ^(pl) f
• portugisiska: anemia ^(pt) f
• ryska: анемия ^(ru), малокро́вие ^(ru) n
• spanska: anemia ^(es) f
• tyska: Anämie ^(de) f, Blutarmut ^(de) f

Albanska

Substantiv

anemi

1. (medicin) anemi