anhalt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Anhalt.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av anhalt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ anhalt anhalten anhalter anhalterna
Genitiv anhalts anhaltens anhalters anhalternas

anhalt u

  1. hållplats, liten station
    Etymologi: Av tyska anhalten (”hålla vid”).[1]

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk etymologisk ordbok: "anhalt(s)station"