ankel

Svenska

Substantiv

Böjningar av ankel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ankel	ankeln	anklar	anklarna
Genitiv	ankels	ankelns	anklars	anklarnas

ankel

ankel

1. (anatomi) vrist, fotknöl

   Etymologi: Av fornsvenska ankol.

Översättningar

vrist, fotknöl

• engelska: ankle ^(en)
• franska: cheville ^(fr) f
• ryska: лоды́жка ^(ru) f
• tyska: Knöchel ^(de) m
• älvdalska: okkel m

Frisiska

Substantiv

Böjningar av ankel	Singular	Plural
neutrum
Nominativ	ankel	ankels

ankel n

• uttal: ˈaŋkl

1. fotled