antvarda
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska[redigera]
Verb[redigera]
| Böjningar av antvarda | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | antvarda | antvardas |
| Presens | antvardar | antvardas |
| Preteritum | antvardade | antvardades |
| Supinum | antvardat | antvardats |
| Imperativ | antvarda | – |
| Particip | ||
| Presens | antvardande, antvardandes | |
| Perfekt | (antvardad)? | |
antvarda
- (ålderdomligt) överlämna
- 1912: Svenska folket I, August Strindberg:
- Man var också rädd för dåligt sällskap, som brukade besöka fiskläget i okända ärenden; drevekarlar, löpare, som i uppenbart rykte kommit eller voro beslagne med tjuveri, dråp, hordom eller andra smäliga gärningar, eller fredlösa skulle genast gripas och antvardas åt kronans länsman.
- Man var också rädd för dåligt sällskap, som brukade besöka fiskläget i okända ärenden; drevekarlar, löpare, som i uppenbart rykte kommit eller voro beslagne med tjuveri, dråp, hordom eller andra smäliga gärningar, eller fredlösa skulle genast gripas och antvardas åt kronans länsman.
- Etymologi: Av fornsvenska andvarþa, antvardha, med inflytande av lågtyska antworden. Av ant- (”emot”) (jämför an-) samt varda.
- Sammansättningar: överantvarda
- 1912: Svenska folket I, August Strindberg: