appel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av appel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ appel appellen appeller appellerne
Genitiv appels appellens appellers appellernes

appel u

  1. appell
    Etymologi: Av franska appel.[1]

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av appel  Singular Plural
Maskulinum appel appels

appel m

  1. kallelse, rop
  2. samtal
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av verbet appeler, av latinska appellāre.[2]

Frisiska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av appel  Singular Plural
Nominativ appel appels

appel

  1. äpple
    Synonymer: apel
    Besläktade ord: appeltsje

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av appel 1 Singular Plural
maskulinum
Nominativ appel appels, appelen
Böjningar av appel 2 Singular Plural
neutrum
Nominativ appel appels

appel m [1], n [2]

  1. äpple
  2. appell

Källor[redigera]

  1. Den Danske Ordbog: "appel"
  2. Dictionnaire de la langue française av Émile Littré: "appel"