auga

Fornnordiska

Substantiv

auga n

1. (anatomi) öga

   Etymologi: Urgermanska *auga-, *augam, urindoeuropeiska *oku- (“‘öga, att se’”); jämför latin oculus, tyska Auge.

Isländska

Substantiv

Böjningar av auga	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	auga	augað	augu	augun
Ackusativ	auga	augað	augu	augun
Dativ	auga	auganu	augum	augunum
Genitiv	auga	augans	augna	augnanna

auga n

1. (anatomi) öga

Nynorska

Substantiv

auga n

1. (anatomi) öga

   Eg tør ikkje opna auga mitt.

   Jag törs inte öppna mitt öga.

   Varianter: auge