avtalsservitut

Svenska

Substantiv

Böjningar av avtalsservitut	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	avtalsservitut	avtalsservitutet	avtalsservitut	avtalsservituten
Genitiv	avtalsservituts	avtalsservitutets	avtalsservituts	avtalsservitutens

avtalsservitut

1. en rättighet som en fastighetsägare har att använda en annan persons fastighet för ett specifikt ändamål, enligt ett avtal mellan parterna

   2018: Stort intresse för att förnya servitut (SR):

   Det är framförallt krafledningar, vägar och vattenbrunnar som de här gamla avtalsservituten gäller.

   2018: Se upp med servitut när Lantmäteriet rensar (SvD):

   Uppgifter om avtalsservitut och nyttjanderätter som skrivits in före den 1 juli 1968 kommer att tas bort om de inte förnyas innan året är slut.