bälte

Svenska

Substantiv

Böjningar av bälte	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bälte	bältet	bälten	bältena
Genitiv	bältes	bältets	bältens	bältenas

bälte (kläddetalj)

bälte

1. (kläder) rem som bärs kring midjan eller runt höfterna och har bara dekorativ funktion, håller ett plagg uppe, eller håller fast eller innehåller något

   Synonymer: livrem, skärp

   Fraser: under bältet

   Sammansättningar: bombbälte, bältesspänne, bältesväska, utrustningsbälte

2. (kläder, sport) rem som bärs kring midjan eller runt höfterna och visar kunskap i vissa kampsporter
3. (vardagligt) kortform för säkerhetsbälte; anordning i fordon eller vissa andra situationer

   Sammansättningar: bilbälte, bältespåminnare, bältessträckare, säkerhetsbälte, trepunktsbälte

4. utsträckt natur- eller kulturgeografiskt område

   Sammansättningar: bibelbälte

Besläktade ord: bälta

Sammansättningar: bältesspännare, bältessäng, resårbälte

Översättningar

rem

• bokmål: belte ^(no) n
• danska: bælte ^(da) n
• engelska: belt ^(en)
• franska: ceinture ^(fr) f
• isländska: belti ^(is) n
• litauiska: diržas m
• nynorska: belte n
• polska: pasek ^(pl) m, pas ^(pl) m
• tyska: Gürtel ^(de) m

säkerhetsbälte

• bokmål: belte ^(no) n
• engelska: safety belt ^(en)
• franska: ceinture ^(fr) f
• polska: pas ^(pl) m
• tyska: Gurt ^(de) m

område

• bokmål: belte ^(no) n
• danska: bælte ^(da) n
• engelska: zone ^(en)
• franska: ceinture f
• nynorska: belte
• polska: strefa ^(pl) f, pas ^(pl) m
• tyska: Gürtel ^(de) m