beck

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Se även Beck.

Substantiv[redigera]

Böjningar av beck  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ beck becket
Genitiv becks beckets

beck

  1. (kemi) det som blir över när tjära destilleras; segflytande mörk massa
    Homofoner: bäck
    Sammansättningar: becksvart

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av beck  Singular Plural
Nominativ beck becks
Genitiv beck's becks'

beck

  1. (dialektalt) bäck, å (i norra England)