bekant

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av bekant  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum bekant
Neutrum bekant
Bestämd
singular
Maskulinum bekante
Alla bekanta
Plural bekanta
  Predikativt
Singular Utrum bekant
Neutrum bekant
Plural bekanta
Kompareras med mer och mest.
Adverbavledning (bekant)?

bekant

  1. som man känner till
  2. välkänd, berömd


Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bekant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bekant bekanten bekanta de bekanta
Genitiv bekants bekantens bekantas de bekantas

bekant

  1. person man känner i någon grad, men relativt ytligt
    1836: Axel, sida 30, friherrinnan Sofia Margareta von Knorring:
    Axel sade ett hjertligt farväl till flera vänner och bekanta, som från stranden vinkade honom ännu en afskedshelsning, inan de gingo hem till sig.
    Grammatik: Substantivering av adjektivet bekant och böjs därefter.
    Etymologi: Substantiveringen av bekant är känt i svenska språket sedan omkring år 1605.[1]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "bekant"