bondgång

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bondgång  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bondgång bondgången bondgångar bondgångarna
Genitiv bondgångs bondgångens bondgångars bondgångarnas

bondgång

  1. träningsmoment som går ut på att ett visst avstånd bärandes tunga föremål i vardera hand
    Sammansättningar: jättebondgång