bonnig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

bonnig

  1. (nedsättande, vardagligt) något eller någon som relaterar till landsbygden
  2. (nedsättande, vardagligt) rustikt, enkelt, anspråkslöst
  3. (nedsättande, vardagligt) trångsynt, inskränkt
  4. (nedsättande, vardagligt) sliten, ovårdat
  5. (nedsättande, vardagligt) okunnig eller ignorant om rådande trender, töntig
    Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
    "Anders är trevlig, men han kan vara ganska bonnig av sig."
    2009: Svenska turistföreningens årsbok (Svenska Turistföreningen):
    När dalahästen slog igenom som nationell symbol 1939 ansågs den för bonnig och gammeldags.
    Antonymer: kulturell, belevad, världsvan, prålig