bråkighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bråkighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ bråkighet bråkigheten
Genitiv bråkighets bråkighetens

bråkighet u

  1. det att vara bråkig
    Se även tesaurus: Verksamhetsbegär, Svårhet, Överkänslighet, Lidande, Obehag