brinde

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

brinde m

  1. älg
    Etymologi: Jämför jämtska brinde/brinne m id., litauiska bredis "älg"; lettiska breedis id. Mesappierna, ett urgammalt folk i Italien, kallade hjorten brend, enligt Snidas: ”βρένδον γὰρ ϰαλούσι τὴν ἐλαφονΜεσαππιοι”. I den fornfranska djurfabeln omtalas brichemer m "hjort", vilket ord utan tvivel härmed är besläktat.
    Sammansättningar: brindkåv, brindtjyr