bygd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bygd  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bygd bygden bygder bygderna
Genitiv bygds bygdens bygders bygdernas

bygd

  1. ort, mindre samhälle
    Etymologi: Av fornsvenska byghþ, dialektalt på svenska även bögd. Besläktat med verbet bygga.[1]
    Sammansättningar: bygdedräkt, bygdegård, bygdelag, bygdeman, bygdemuseum, bygdemål, bygderoman, bygderomantik, bygdesägen, bygdeväg, finnbygd, fjällbygd, födelsebygd, glesbygd, hembygd, jordbruksbygd, landsbygd, skogsbygd, svenskbygd, ödebygd
    Homofoner: byggd

Översättningar[redigera]

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bygd  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bygd bygda bygd’ bygdirn
Dativ   bygdenn   bygdum

bygd f

  1. en bygd, några gårdar, den bebyggda omkringliggande trakten[2]
    gá i bygdę̆
    Etymologi: Av fornnordiska byggð, bygð.
    Sammansättningar: bóndbygd

Källor[redigera]