callate

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Spanska[redigera]

Interjektion[redigera]

callate

  1. sägs till personer för att få dem att sluta prata eller göra andra ljud. Ungefär håll mun! eller håll tyst!
    Etymologi: Kommer av det reflexiva verbet callarse som betyder att tystna, hålla tyst (att tysta sig). Callate är andra person singularis (du tystar dig, imperativ: tysta dig!).