debauch

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av debauch  Singular Plural
Nominativ debauch debauchs
Genitiv debauch's debauchs'

debauch

  1. utsvävning, excess
  2. orgie

Verb[redigera]

Böjningar av debauch  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens debauch debauchs debauch
Preteritum debauched
Perfektparticip debauched
Presensparticip debauching, vard. debauchin'

debauch

  • uttal: (Storbritannien) dɪˈbɔːtʃ, (USA) dɪˈbɑːtʃ
  1. fördärva, förleda, korrumpera
    Besläktade ord: debauchee, debauchery
    Etymologi: Av franska débaucher, av fornfranska desbaucher. Yttersta ursprung dunkelt, möjligen besläktat med svenskans balk och bjälke.[1]

Källor[redigera]

  1. Online Etymology Dictionary: "debauch", läst 2024-01-17