dike

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dike  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dike diket diken dikena
Genitiv dikes dikets dikens dikenas

dike

  1. (anläggningsverksamhet, jordbruk, skogsbruk) grävd fåra i mark, normalt avsedd att avvattna mark, grävd ränna
    Besläktade ord: dika, dikning
    Jämför: avlopp, fåra, grav, grop, kanal, ränna, rännsten, utskärning
    Sammansättningar: avfallsdike, avledningsdike, avloppsdike, avskärningsdike, branddike, dikesbotten, dikesdränering, dikesgrävning, dikeskant, dikeskörning, dikespropp, dikesren, dikesrensa, dikesrensning, dikesslänt, floddike, grendike, laggdike, landsvägsdike, orkesterdike, rördike, skogsdike, skyddsdike, skärningsdike, tegdike, torvdike, tvärdike, täckdike, utfallsdike, utloppsdike, vägdike

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dike  Singular Plural
Nominativ dike dikes
Genitiv dike's dikes'

dike

  1. dike

Verb[redigera]

Böjningar av dike  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens dike dikes dike
Preteritum diked
Perfektparticip diked
Presensparticip diking

dike

  1. dika