dis

Svenska

Substantiv

Böjningar av dis 1	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dis	diset
Genitiv	dis	disets

Böjningar av dis 2–3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dis	disen	diser	diserna
Genitiv	dis	disens	disers	disernas

dis

1. (meteorologi) lätt dimma

   Besläktade ord: disig

   Se även tesaurus: Bubbla

2. (mytologi) kvinnligt väsen som kallar människorna hädan: valkyria, ödesgudinna; avliden persons ande (i kvinnlig gestalt) som på skilda sätt ingriper i de levandes öden: fylgia, skyddsgudinna; stundom även allmännare: gudinna

   Varianter: disa

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1737, inlånat från isländska dís. Av fornnordiska dís i samma betydelse, av okänd härkomst. Möjligen besläktat med efterledet i gotiska filu-deisei (”illfundighet, list”) från en adjektivisk stam: dīs-, som kanske betytt: ’förfaren, kunnig, vis’. Diserna kan då benämnts efter den kunskap om fördolda ting som bland annat utmärkte dem (i likhet med de närbesläktade fylgiorna, nornorna och så vidare). Större svårighet möter sammanställningen med fornsaxiska idis (”kvinna, fru”), fornhögtyska itis (”kvinna, fru, valkyria”), fornengelska ides (”kvinna, fru”). Kognat med isländska dís.

3. (nordisk mytologi) individ av en grupp av kvinnliga gudaväsen av lägre rang än asynjorna och vanerna

   Hyponymer: asynja, vanadis

   Sammansättningar: disablot, disating, disblot, disting, vanadis

   Jämför: valkyria

   Se även tesaurus: Mytbildning

Översättningar

lätt dimma

• bokmål: dis ^(no) m
• danska: dis ^(da) u
• engelska: mist ^(en), haze ^(en)
• finska: utu ^(fi)
• franska: brume ^(fr) f
• italienska: foschia ^(it) f, bruma ^(it) f
• klassisk grekiska: ὸμίχλη
• latin: nebula f
• lågskotska: haar
• malajiska: kabus ^(ms)
• nynorska: dis
• polska: mgiełka ^(pl) f
• spanska: neblina ^(es) f
• turkiska: pus ^(tr)
• tyska: Dunst ^(de) m

nordiska gudinnor

Substantiv

dis

1. böjningsform av di

Afrikaans

Förkortning

dis

1. sammandragsförkortning av dit och is

Bokmål

Substantiv

Böjningar av dis	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dis	disen	diser	disene
Genitiv	dis	disens	disers	disenes

dis m

1. dis

   1967: Norrøne gude- og heltesagn, Peter Andreas Munch & Anne Holtsmark:

   Med et felles navn kalles valkyrjer, norner, hamingjer, fylgjer, undertiden også enkelte gudinner, særlig Frøya (Vanadis, § 25), til sammen diser.

   Med ett gemensamt namn kallas valkyrior, nornor, hamingjor, fylgjor, undertiden också enskilda gudinnor generellt, särskilt Fröja (Vanadis, § 25), för diser.

   Besläktade ord: disig

Danska

Substantiv

Böjningar av dis 1,2	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dis	disen
Genitiv	dis	disens

Böjningar av dis 3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dis	disset	disser	disserne
Genitiv	dis	dissets	dissers	dissernes

dis

1. dis

   Besläktade ord: diset

2. dimma
3. (musik) diss

Mauritisk kreol

Räkneord

dis

1. tio (10)

   Etymologi: Av franska dix (”tio”).

Nynorska

Substantiv

dis m

1. dis

   Besläktade ord: disig