dispyt

Svenska

Substantiv

Böjningar av dispyt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dispyt	dispyten	dispyter	dispyterna
Genitiv	dispyts	dispytens	dispyters	dispyternas

dispyt

1. meningsskiljaktighet, konflikt; gräl, ordskifte, upprörd ordväxling

Översättningar

Översättningar

• danska: disput u
• engelska: dispute ^(en)
• franska: dispute ^(fr) f
• grekiska: διένεξη ^(el) f (diéneksi), έριδα ^(el) (éritha)
• tyska: Disput ^(de) m, Wortgefecht ^(de) n, Auseinandersetzung ^(de) f