djävul

Svenska

Substantiv

Böjningar av djävul	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	djävul	djävulen	djävlar	djävlarna
Genitiv	djävuls	djävulens	djävlars	djävlarnas

djävul

1. (tänkt) varelse eller väsen som representerar all ondska

   Finns det en Gud måste det vara en riktigt ond djävul - så som världen ser ut.

   Varianter: jävul

   Jämför: djävel, jävel, jäkel, demon, djävulen, Satan

   Besläktade ord: djävla, jävla, djävlas, jävlas, djävlig, jävlig, djävulsk, djävulskap, jävelskap, djävulstyg

   Se även: diabolisk

   Fraser: djävlar anamma

   Etymologi: Fornsvenska diævul, fornisländska diǫfull, nyisländska djöfull, äldre danska dævel, danska djævel, fornsaxiska diaƀol, diuƀal, fornengeleksa dèofol, déofel, engelska devil, fornhögtyska tiuval, tioval, medelhögtyska tiuvel, tievel, tyska Teufel, gotiska diabaulus, av latinets diabolus, grekiska διάβολος (diábolos) ’förtalare’ ’anklagare’, till verbet διαβάλλειν (diavállein) ’falskeligen eller ondskefullt anklaga någon’, av διά (diá) ’genom’ och βάλλειν (vállein) ’kasta’. Jämför diabolisk.

Översättningar

ond varelse

• bokmål: djevel m
• danska: djævel u, fanden u, satan ^(da) u
• engelska: devil ^(en)
• finska: paholainen ^(fi)
• franska: diable ^(fr) m
• isländska: djöfull m, deli ^(is) m, djöfsi m
• italienska: diavolo ^(it) m
• nederländska: duivel ^(nl) m
• nynorska: djevel
• polska: diabeł ^(pl)
• portugisiska: diabo ^(pt) m
• spanska: diablo ^(es) m
• tyska: Teufel ^(de) m