drabbning

Svenska

Substantiv

Böjningar av drabbning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	drabbning	drabbningen	drabbningar	drabbningarna
Genitiv	drabbnings	drabbningens	drabbningars	drabbningarnas

drabbning

1. det att drabba samman; slag, batalj, strid, kraftmätning

Översättningar

slag, batalj, strid

• danska: træfning u
• franska: combat ^(fr), engagement ^(fr), lutte ^(fr)
• tyska: Gefecht ^(de) n