elativ

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
elativ

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av elativ  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ elativ elativen elativer elativerna
Genitiv elativs elativens elativers elativernas

elativ

  1. (grammatik) lokalkasus med den grundläggande betydelsen "ut ur", som uttrycker det ställe eller föremål från vars inre en rörelse sker
    Etymologi: Från latinska elatus, perfekt particip av latinska efferre (”ta med”, ”ta ur”)
    Lokal elativ uttryckes vanligen medelst prepositionen "ur". (Adolf Noreen. 1906. Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning, 1–5, 7, 9.)

Översättningar[redigera]