Hoppa till innehållet

enrådighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av enrådighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ enrådighet enrådigheten
Genitiv enrådighets enrådighetens

enrådighet u

  1. det att vara enrådig
    Synonymer: egenmäktighet, självsvåldighet