epikurism

Svenska

Substantiv

Böjningar av epikurism	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	epikurism	epikurismen
Genitiv	epikurisms	epikurismens

epikurism

1. (förfinat och välbalanserat) njutningsliv

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1784, efter den grekiska filosofen Epikuros, grekiska Ἐπίκουρος (Epíkouros), ett mansnamn identiskt med ordet ἐπίκουρος .

   Besläktade ord: epikuré, epikureisk

   Jämför: esteticism, hedonism

   Se även tesaurus: Granntyckthet

Översättningar

(förfinat och välbalanserat) njutningsliv

• franska: épicurisme ^(fr)
• galiciska: Epicureísmo
• isländska: epikúrismi
• italienska: epicureismo ^(it)
• katalanska: epicureisme m
• nederländska: epicurisme ^(nl)
• spanska: epicureísmo ^(es)
• tyska: Epikurismus m, Epikureismus ^(de) m