Hoppa till innehållet

erden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för erden 

Hjälpverb: haben

Infinitiv erden
Presensparticip erdend
Perfektparticip geerdt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich erde  du erdest  er, sie, es erdet 
Plural wir erden  ihr erdet  sie erden 
Preteritum Singular ich erdete  du erdetest  er, sie, es erdete 
Plural wir erdeten  ihr erdetet  sie erdeten 
Imperativ
Singular - erde ! -
Plural - erdt ! erden Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich erde  du erdest  er, sie, es erde 
Plural wir erden  ihr erdet  sie erden 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich erdte  du erdtest  er, sie, es erdte 
Plural wir erdten  ihr erdtet  sie erdten 

erden

  1. (elektroteknik) jorda