essen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Essen.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

essen

  1. böjningsform av ess

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för essen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv essen
Presensparticip essend
Perfektparticip gegessen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich esse  du isst  er, sie, es isst 
Plural wir essen  ihr esst  sie essen 
Preteritum Singular ich   du aßest, aßt  er, sie, es  
Plural wir aßen  ihr aßt  sie aßen 
Imperativ
Singular - iss ! -
Plural - esst ! essen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich esse  du essest  er, sie, es esse 
Plural wir essen  ihr esset  sie essen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich äße  du äßest  er, sie, es äße 
Plural wir äßen  ihr äßet  sie äßen 

essen

  1. äta, aväta, käka, (utfört av människor)
    Synonymer: speisen, einnehmen
    Grammatik: Innan stavningsreformen på 1990-talet var stavningarna , ißt och eßt de korrekta.
    Besläktade ord: Essen
    Sammansättningar: aufessen, Essenskultur, Essenszeit, Essgeschirr, Essgewohnheit, Essservice, Essstörung
    Se även: fressen