förbruten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av förbruten  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum förbruten
Neutrum förbrutet
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla förbrutna
Plural förbrutna
  Predikativt
Singular Utrum förbruten
Neutrum förbrutet
Plural förbrutna
Kompareras inte.
Adverbavledning (förbrutet)?

förbruten

  1. perfektparticip av förbryta; brottslig, som omfattas av brott
    1854: Bihang till samtlige riks-ståndens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm åren 1853 och 1854., § 54 (s. 114):
    När förbrytelser, som i denna lag äro belagda med straff, upptäckas, skola böterna och den förbrutna redskapen tillfalla anmälaren till halfva beloppet, om han derpå gör anspåk.