fǫr

Se även for, för och fór.

Fornnordiska

Substantiv

fǫr f

1. resa

   vera í fǫr með einhverjum

   göra någon följe

   vera í fǫrum

   vara på handelsfärder

   eiga skip í fǫrum

   äga ett handelsfartyg

2. anfall

   Synonymer: atfǫr

3. öde

   munt þú hafa farar Hákonar jarls

   vér munum fara eina fǫr allir

   det kommer att gå med oss alla på samma sätt

4. i formuleringen á fǫru(m) "på tillbakagång"

   lausafé hans var heldr á fǫrum

Grammatik: Gen. farar; pl. farar eller farir.