fang

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

fang n eller f

  1. bukrev, magplågor av förstoppning eller stranguri; eg. om hästar
    Etymologi: Besläktat med .

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fang  Singular Plural
Nominativ fang fangs
Genitiv fang's fangs'

fang

  1. gadd, lång spetsig tand
    Hyperonymer: tooth

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

fang

  1. böjningsform av fangen