fason
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]Böjningar av fason | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | fason | fasonen | fasoner | fasonerna |
Genitiv | fasons | fasonens | fasoners | fasonernas |
fason
- sätt, form
- Bredvid hängde på pinnar en lång rad av peruker i alla kulörer och alla de fasoner, som tänkas kan.
- skick, uppförande
- Den som bara av vår herre har fått aldrig så litet goda fasoner, han kan lätt använda dem vid hovet.
- (oftast i plural: fasoner) opassande och otillbörligt beteende/uppförande; påhitt, hyss, dumheter
- Ni får ursäkta oljudet, min granne håller på med någon fason i trädgården.
- Ni blev har redan blivit tillsagda, sluta upp med sådana här fasoner genast!
- Inte röra maten med fingrarna, vad är det för fasoner?!
- Sammansättningar: fasonbockad, fasondel, fasonfräs, fasonförskärning, fasongarn, fasongods, fasonhake, fasonhyvel, fasonjärn, fasonkaliber, fasonrör, fasonskaft, fasonspår, fasonsten, fasonstycke, fasonstål, fasonsvarv, fasontand, fasontegel, fasontråd, fasonvals, fasonvin, hattfason, hjärtfason, kappfason, lakejfason, pojkfason, rockfason, slynfason, underklassfason, översittarfason
- Besläktade ord: fasonera, fasonering, fasonlig
- Etymologi: Av franska façon,[1] av fornfranska faceon, fazon, façon (”stil, sätt, utformning, utseende”), av latinska factiō, av verbet faciō (“göra”).
Översättningar
[redigera]sätt, form
se uppförande