felsägning

Svenska

Substantiv

Böjningar av felsägning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	felsägning	felsägningen	felsägningar	felsägningarna
Genitiv	felsägnings	felsägningens	felsägningars	felsägningarnas

felsägning

1. det att någon (muntligt och oavsiktligt) säger ett ord eller fras med en betydelse som skiljer sig från den avsedda betydelsen

   Användning: Inte sällan när resultatet uppfattas som humoristiskt eller antas avslöja en mer eller mindre undermedveten önskan hos personen (freudiansk felsägning).

   2008 (10 juni): Som när en fjunig tonåring kräver respekt (ledare) (SvD):

   Det var en klassisk freudiansk felsägning när Putin råkade tala om sig själv som presidenten.

   2010 (27 sep): Oralsex gynnar fransk tillväxt? (DN):

   På måndagen skrattade hon själv åt felsägningen.

   2016 (29 juni): President-tabben blev viral: ”Klä av er och jobba hårt” (SVT):

   Det verkliga syftet från Lukasjenko ska ha varit att uppmana folk att ”utveckla sig själva” och gå till jobbet, men när presidenten verbalt slant till var felsägningen och naken-uppmaningen ett faktum.

Översättningar

det att någon (muntligt och oavsiktligt) säger ett ord eller fras med en betydelse som skiljer sig från den avsedda betydelsen

• tyska: Versprecher ^(de) m