fight

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av fight  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens fight fights fight
Preteritum fought
Perfektparticip fought, foughten
Presensparticip fighting, vard. fightin'

fight

  1. slåss, strida, kämpa (mot)
  2. bekämpa
  3. (sport) kriga; kämpa så hårt som bara möjligt
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av medelengelska fighten, av fornengelska feohtan, av urgermanska *fehtaną, av urindoeuropeiska *peḱ-. Jämför nederländska vechten, tyska fechten och svenska fäkta.
Grammatik: I äldre engelska förekommer också böjningsformen fightest för andra person presens.
Fraser: fight back, fight fire with fire, fight shy of, fight tooth and nail

Substantiv[redigera]

Böjningar av fight  Singular Plural
Nominativ fight fights
Genitiv fight's fights'

fight

  1. slagsmål
    Besläktade ord: fight or flight, fighter, fighting
    Sammansättningar: bullfight, bun fight, cat fight, cockfight, dogfight, fight scene, fist fight, food fight, footfight, gunfight, pillow fight, prize fight, straight fight, sword fight, thumb fight