fight

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av fight  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens fight fights fight
Preteritum fought
Perfektparticip fought, foughten
Presensparticip fighting, vard. fightin'

fight

  1. slåss, strida, kämpa (mot)
  2. bekämpa
  3. (sport) kriga; kämpa så hårt som bara möjligt
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av medelengelska fighten, av fornengelska feohtan, av urgermanska *fehtaną, av urindoeuropeiska *peḱ-. Jämför nederländska vechten, tyska fechten och svenska fäkta.
Grammatik: I äldre engelska förekommer också böjningsformen fightest för andra person presens.
Fraser: fight back, fight fire with fire, fight shy of, fight tooth and nail

Substantiv[redigera]

Böjningar av fight  Singular Plural
Nominativ fight fights
Genitiv fight's fights'

fight

  1. slagsmål
    Besläktade ord: fight or flight, fighter, fighting
    Sammansättningar: bullfight, bun fight, cat fight, cockfight, dogfight, fight scene, fist fight, food fight, footfight, gunfight, pillow fight, prize fight, straight fight, sword fight, thumb fight