flöjt

Svenska

Substantiv

Böjningar av flöjt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	flöjt	flöjten	flöjter	flöjterna
Genitiv	flöjts	flöjtens	flöjters	flöjternas

flöjt

1. ett träblåsinstrument

   1848: Carl-Henrik Rydberg: Ännu en million anekdoter: Det är alldeles omöjligt, herr direktör. Jag är bas, och det här är en konsert för flöjt.

   Etymologi: Rudbeck 1675: vloit, Fernander 1695: fleut, f. ö. i äldre nysvenska flöt(e), flyt, i Variarum rerum vocabula 1538 med flera: flöta motsvarande danska fløjte, från medellågtyska vloite, lågtyska fleute (tyska flöte); av fornfranska flaüte (fra. flûte), med ovisst ursprung.

   Sammansättningar: blockflöjt, panflöjt, piccolaflöjt, tvärflöjt

Översättningar

Översättningar

• bokmål: fløyte ^(no)
• danska: fløjte ^(da)
• engelska: flute ^(en)
• finska: huilu ^(fi)
• franska: flûte ^(fr)
• frisiska: fluit ^(fy)
• galiciska: frauta ^(gl) f
• hebreiska: חָלִיל ^(he) m (khalíl)
• isländska: flauta ^(is) f
• italienska: flauto ^(it) m
• kurdiska: flût ^(ku)
• meänkieli: flöitti
• polska: flet ^(pl)
• portugisiska: flauta ^(pt) f
• ryska: флейта ^(ru) f (fléjta)
• slovakiska: flauta f
• somaliska: foodhin
• spanska: flauta ^(es) f
• tjeckiska: flétna ^(cs) f
• tyska: Flöte ^(de) f