fris

Svenska

Substantiv

Böjningar av fris	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fris	frisen	friser	friserna
Genitiv	fris	frisens	frisers	frisernas

fris

1. (arkitektur) vågrätt bandlikt fält under taklist o.d.
2. person från Frisland

   Etymologi: Av fornsvenska fris m.

   Besläktade ord: frisisk, frisiska

Översättningar

arkitektur

• bokmål: frise
• danska: frise u
• engelska: frieze ^(en)
• finska: friisi ^(fi)
• franska: frise ^(fr) f
• frisiska: fries u n
• italienska: fregio ^(it) m
• katalanska: fris ^(ca)
• nederländska: fries ^(nl) m
• portugisiska: friso ^(pt) m
• spanska: friso ^(es) m
• turkiska: friz ^(tr)
• tyska: Fries ^(de) m

person

• engelska: Frisian ^(en)
• fornsvenska: fris m
• frisiska: Fries ^(fy) u
• katalanska: frisó ^(ca) m
• spanska: frisón ^(es) m
• tyska: Friese ^(de) m

Katalanska

Substantiv

Böjningar av fris	Singular	Plural
Maskulinum	fris	frisos

fris m

1. (arkitektur) fris