Hoppa till innehållet

funk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av funk  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ funk funken
Genitiv funks funkens

funk

  1. musikstil med rötter i bluesen, ofta kännetecknad av en dominant basgång
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1969.[1] Av engelska funk.

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av funk  Singular Plural
Nominativ funk funks
Genitiv funk's funks'

funk

  1. funk

Spanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

funk

  1. funk

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "funk"