fylle

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

fylle

  1. fullmåne; kan även användas om andra himlakroppar än månen
    1871: Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter., Jules Verne:
    Läkarne hafva upptagit fallandesot bland de sjukdomar, som följa månens skiften. Mead talar om ett barn, som fick konvulsioner, då månen var i sitt fylle.
    1880: Waverley, Walter Scott (översatt av Magnus Alexander Goldschmidt):
    Medan dessa manövrer verkstäldes, nedsjönk natten mörk och dyster, ehuru månen var i sitt fylle.
  2. (bildligt) fulländning, höjdpunkt
    1894: Sålunda talade Zarathustra, Gustaf Fröding:
    Den där starkast lyser och störst är av alla, när alla äro i sitt fylle och sin fulländning, av hans frö och gnista skall övermänniskan framgå!

Bokmål[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av fylle  Aktiv
Infinitiv fylle
Presens fyller
Preteritum fylte
Supinum fylt
Imperativ fyll
Particip
Presens fyllende
Perfekt (fyllt)?

fylle

  1. fylla